Tankar
Sitter här för mig själv & funderar på livet i allmänhet. Känner mig ledsen,sårad,arg,frustrerad u name it..
Är trött på lögner & ord som gör ont & sanningar som man måste dra ur folk. Varför inte säga som de är på en gång?! Är de så svårt? Istället för att de ska bli bråk,tjafs & hårda ord som man aldrig glömmer.
Jag trodde att jag va stark & kunde gå vidare men ditt sätt & dina fina ord drog tillbaka mig. Vi pratade äntligen med varandra & de kändes så jävla bra.
Sen kommer du med ord & hintar som gör mig förvirrad & du vill ta de lugnt så de inte bli som förut & samma ekorrhjul?! Vi va en familj & ett par i 13 år, vad förväntar du dig?
Jag blir så sårad när dom orden kommer, dom känns värre än en käftsmäll för varför har du aldrig försökt förändra nåt då? Varför har du aldrig pratat med mig om de när jag velat prata med dig? Varför har du stött bort mig varje gång de blivit jobbigt?
Och nu säger du att du vill försöka? Fast för några veckor sen så lät de som en självklarhet.
De skrämmer mig att du är beredd att släppa din
familj så enkelt. De känns som att du gör allt för att ha kvat mig som din dörrmatta. Ah de är så jag känner mig, som en dörrmatta för du tar mig så jävla för givet. Du skyndade dig att håva in mig när du såg att jag va påväg & gå vidare & nudå?
Vad är jag för dig nu? Jag kan inte mer nu utan problemen ligger hos dig. Ne jag vill intr heller att de ska bli som förut för jag vill inte leva ett kärlekslöst liv.
Man sårar intr dom man älskar & man vårdar relationer med ömhet & kärlek.
O dina ord betyder ingenting då du säger en sak & så kryper sanningen fram senare, jag litar på handling.
Kommentarer
Trackback
